フレームの間の静けさ
アーティスティックフォト
Ang Tagumpay ng Pagtigil
Ano ba ‘to? Isang green t-shirt ang nag-iiwan ng marka sa mundo?
Seryoso ako—ang ganda nito! Parang sinabi ng photographer: “Hoy! Wala akong gagawin kundi mag-tiis ng ilang segundo habang ikaw ay maging ikaw.”
Color as Memory?
Grabe naman! Ang kulay na ‘yan ay parang kinain ng araw… pero hindi nakakainis. Parang naiisip ko yung panahon noong bata pa ako sa Quezon City — malamig ang kalsada pag-tag-ulan at yung damit mo’y basa pero parang may liwanag pa.
Fashion vs. Essence?
Gusto ko ito! Hindi puro pose o drama — ‘yung kaluluwa lang ang pinapakita. Parang sinabi nila: “Huwag kang magpaka-glamour… umupo ka lang tapos manatili ka.”
Tama ka na nga ba? O baka talagang wala akong alam?
Ano ang Naiwan?
Hindi ako nagkunwari na may dilaan ako sa buhay. Pero alam mo kung ano ang naiwan? Dignidad. Dignidad na hindi binayaran sa Instagram.
Kaya nga… ano’ng gusto mong iparating sa mundo? Isang scream? O isang malambot na hininga?
Comment section! Magsalita kayo! 🤫✨
اس لیفٹ شرٹ میں ساری دنیا کو دبھکا کر رکھا؟! اسے صرف اِک بار بھی نہیں دِکھایا جاسکتا… اُس نے تو واقع میں کبھی فونٹو نہیں پہنا تھا، صرف سائنس کے ساتھ خاموش تھا۔
جب میرے ماں نے مجھے بچّوڑ کرتے وقت لومانڈ پلٗ فونڈ پہنا تھا، تو اُس نے کہا — “دِکھاؤ جائے، لَمْبَنْجَ آئلینڈ”۔
اب تو انداز پرانس والِش رُنگ اُتّتِشْتَن جو لَمْبَنْجَ آئلینڈ میں واقع میں بڑّوڑ کرتے وقت… تمّ حساب؟
تمام سچّت مند رکّت، زندگان لا دِکھایا جاتا… تمّ عقیدہ؟
آپ لوگ تو اِس شرٹ کو پوسٹ کرنے والا ہو؟ #میرافونڈ_520
The Green Whisper
So the “sensual” shoot turned out to be just… a green T-shirt? And yet I’m emotionally wrecked.
Stillness Wins
I asked her to stand still for ONE minute—no posing, no performance. Just be. That’s when the magic happened: breaths between frames, fabric stretching over muscle like poetry in motion.
Why This Matters
73 frames shot. Only 6 mattered. Not because they were flashy—but because they felt real. Like watching someone become whole without trying to impress anyone.
Does every photo need to scream? Or can it just… breathe? I chose breath.
You’re welcome for the existential crisis.
What’s your favorite quiet moment in a photo? Comment below—let’s start an emotional support thread! 🫶





