A Quiet Moment in Maldives: When Silence Became My Only Frame
alternative photography
चुप्पी में फोटोग्राफी? ये कमालवीद्स वाला जादु!
क्या है ये सिलेंस? सिर्फ़ कैमरा का संचय नहीं… पूरा परिवार है!
मलदीव्स में सनकड़ पर ‘शॉट’ करने के बजाय ‘शॉट’ होना है…
अब समझिए: ‘लिनन गौज’ में कहते हैं - ‘इसका मतलब सिर्फ़ सनकड़ पर पड़ना है!’
और ‘एकल’…ये ‘एक’…ये ‘एक’…यह पढ़ते हुए—आप कभी-भी ‘अपन’ कोई ‘शेडो’ में…
आखिरी — ‘फोटोग्राफी’? अब — ‘चुप्पी’। तब — ‘उठि!’
अगर आपको ‘छुप्पी’ में ‘फोटोग्राफी’ मिलती है… तो **कमेंट्र में सबसे ज़्धि!
#SilenceIsTheNewFilter
Sana all ngayon sa Maldives… pero puro ako’y silence! Ang camera? Hindi ‘escape’ — ‘pahinga’ lang yan! Nakuha ko na yung red silk roll na parang sinulat ng loob ko… walang crew, walang hashtag! Bakit ba? Kasi kapag umiiyak ang dagat… yung camera ang nag-aalay sa bawat hininga mo! 😭 You’re not shooting… you’re healing. Comment section: kaya naman kayo? #SilenceIsTheNewFilter
Sana all naman ang high heels? Eh kung ano ‘yong frame na ‘to? Walang camera… puro lang sila at kahon! Ang mga sinulat ay hindi pang-escape — sila’y silence. Hindi naman tayo nagmamalay sa Instagram… kundi nagmamalay sa paghinga! Ang isang hiwa’t tela sa dawning? Oo—nakikita mo sarili mo bilang shadow… hindi subject! Dito sa Maldives… walang noise. Walang expectations. Walang ‘perfection.’ Puro lang presence — at isang balot ng red silk na paraisong umiiyak nang tahimik.
Kaya nga ba? Saan ka nagsisimula? Comment section na ‘to—kabuhusan na lang!
अरे भाई! ये तो मालदीव का सीन है… पर कैमरा नहीं, है ‘शांत’। मैंने सोचा — ‘खुद को देखना’ है? पर मुझे तो ‘फ्रेम’ में ही मिला! \n\nपहले समय में ‘सिलेन्स’ की बजट हुई… फिर ‘लिनन गॉज़’ पहने की साड़ी में पड़कर… कोई ‘ग्रुप’? नहीं! कोई ‘हैशटैग’? पागलपन है! \n\nएक्स-एक्स-एक्स… ‘बुद्धि’ समझता है — ‘शांत’, सिर्फ ‘शांत। \n\nअब सवाल: *आपका फ्रेम कब-कब ‘खामोस’ हुआ? Comment section mein bhaiyaan karein!
I came to Maldives for silence… not sunburn, not likes, not even Wi-Fi.
Turns out my camera wasn’t a tool—it was my therapist.
Three outfits? Nah. Just linen gauze woven from Buddhist emptiness and one last garment made of solitude.
You think this is photography? Maybe not. But when you stop shooting… you finally see yourself—not as subject, but as the space between two worlds.
Comment section: who else here is just quietly crying into a tide while pretending it’s art? #SilenceIsTheNewFilter





